Tisdagen den 12 November.

Var trött i morse. Gick upp halv nio. Efter en dusch så åt jag frukost. När den var överstökad så åkte Anni och jag till däckfirman där jag lämnade Corollan. Den här gången så funkade allt och däcken kom på. Under tiden de satte på de nya däcken så promenerade vi lite. Anni slapp att ha tröjan på.

Efter en halvtimma så hämtade vi bilen. Om jag inte sagt att vi kommit överens om ett pris tidigare så hade det blivit dyrare i dag, nu så kostade det 3.400:-.

När jag kom hem så läste jag den nya Hemmets Journal som låg i brevlådan. Åt lite innan det var dags att åka till sjukhuset och hälsa på Bertil. Han mår inte bra av att vara där och jag frågade om han inte kunde få åka hem. De sa att vårdplaneringen var bokad till på fredag. Då sa jag att så länge kunde inte Berti ligga kvar där. På en fråga om han var klart för att skrivas ut så var han det men väntan berodde på vårdplaneringen. Jag tyckte att den planeringen kunde vi ha hemma. Sköterskan skulle meddela berörda partner detta. Men innan jag gick hem så fick jag inget besked.

Handlade på Maxi på hemvägen. Stannade till på Elon och frågade efter ugnslampor till vår spis. Hade med bruksanvisningen och försäljaren undersökte saken. Han kunde beställa lampor men de kostade 100 kronor styck och jag behöver två stycken. Glöm de sa jag, det går bra med en ficklampa om jag behöver se in i ugnen. Då så var den saken ur världen. Behöver inte leta lampor mer.

Åt lite innan det var dags för nästa sjukhusbesök. Hittade Bertil ensam i matrummet. Där satt han alldeles övergiven i en rullstol. Vi pratade lite innan han ville till sitt rum. Han rullade på bra själv.

Träffade på en sjuksköterska och frågade om Bertils hemgång igen. Han är färdigbehandlad. Bara stygnen som ska tas i morgon. Jag propsade på att han behöver komma hem. Han mår sämre och sämre om han inte får komma hem snart. Biståndshandläggaren får komma hem till oss i stället. Det kan ju vara bättre att vara på plats där behovet finns. Nu kunde ju inte sjuksköterskan lova något med skulle framföra mina åsikter till läkarna som går ronden i morgon mellan elva och tolv. Hon trodde att det fanns en stor chans att han kan skrivas ut eftersom Bertil behöver komma hem. Det skulle påskynda hans återhämtning.

Hans rollator är fortfarande på rymmen. Ingen vet var den är. Nu skulle även denna sjuksköterska efterforska var den är. Misstänker att den kan vara kvar i Linköping eller i något rum på detta sjukhus. Skiter i vilket bara vi får med oss en hem i morgon. Bertil ska bara hem i morgon. Trodde att jag skulle vara klar med mina strider nu. Känner mig som en krigare fortfarande.

Jag stannade inte så länge i dag. Det ligger två till på rummet och det är svårt att prata när man vet att de hör allt som sägs. Bertil är trött också och behöver sin vila.

Det är så blött och svart att köra i regnet. Ibland så kommer det folk på cykel som är helt svarta. Inte en enda reflex syns. Undrar om de förstår hur svårt det är att se dem i mörkret.

november 12, 2019 · Anitha · No Comments
Posted in: Hemma

Leave a Reply