Tisdagen den 3 December.

Det har varit en intensiv dag. Gick upp halv sju. Tjugo i åtta var vi klara för avfärd med Corollan till Oskarshamns sjukhus. Sedan satt vi ock väntade en stund innan sjukresebussen kom från Kalmar. Vi lämnade vår rullstol hemma och har lånat rullstol på sjukhusen.

Bussen skulle varit i Linköping kvart i elva men kom fram en kvart försenad. Jonny mötte oss med en rullstol och vi kom lite sent till läkaren. Men han var också försenad på grund av ett möte. Så vi var där först och fick vänta.

Alexandro som neurokirurgen heter är så trevlig och förtroendeingivande. Han förklarar så bra. Han var nöjd med vad röntgenbilderna visade och sa att det var normalt med en förbättring först och sedan en liten nedgång? Däremot så tyckte han inte om att Bertil har huvudvärk emellanåt. Han ville diskutera med sina kollegor och titta på röntgenbilden igen. Vi passade på att gå på toa under tiden.

När han kom tillbaks så hade han en silverfärgad väska med sig. I den hade han grejen som är till att ställa om motståndet i shunten med. Nu så ökade han motståndet så att det flödar lite mindre vätska genom shunten. Sen så ska vi avvakta en tid och se om det blir bättre och huvudvärken försvinner. Han ska boka in en telefontid med oss. Om Bertil inte blir bättre eller blir sämre så ska vi höra av oss. Bättre att vi ringer en gång för mycket i stället för lite. Så skönt att höra honom säga så.

Bussen skulle avgå klockan 13.00 och de ville att vi skulle vara där en kvart tidigare men vi kom dit precis klockan 13.00. Men vi var inte sist. Det är service ombord. Det serveras kaffe och smörgås både på vägen till Linköping och hem. På ditvägen så hoppade vi smörgåsen men på hemvägen smakade den gott även fast vi ätit upp fläskpannkakan innan.

Efter att ha åkt en stund så började bussen hacka och tappa fart. Jag misstänkte motorproblem men det var ABS bromsarna som gick in när chauffören bromsade. Det låg en bil i diket på andra sidan. På vår sida låg bildelar och det var spår i diket. En bil hade gått ner på vår sida och sedan upp igen och kört ner i diket på andra sidan. Både vår chaufför och hon som skötte om alla resenärer gick ut. De är ju sjukutbildade. Det var snorhalt på vägen sa de sedan. Efter en stund kom de in igen. De hade konstaterat att ingen var skadad och att hjälp var på väg.det regnade underkylt regn. Radion varnade för halkan.

Inte lätt att se vad som ligger där men en bildel är det.

Det var en kvinna som rattade bussen och hon var skicklig att framföra den. Sedan så var det en kvinna (reseledare) som hade koll på alla patienter och deras anhöriga. Serverade oss och så fort någon var på väg till toaletten så var hon där för att se till att inget hände. Det var många som ofta åkter den här sträckan förstod jag på deras prat med Eva som hon heter. Väldig effektiv och service inriktad. Blev riktigt imponerad. Vilken service!

Skinksmörgås.

Ganska mycket försenade så anlände vi till Oskarshamns sjukhus klockan 16.00. När jag sedan skulle ha in Bertil i Corollan så hade han ingen ork kvar i benen så det var en pers att få in honom och ännu värre att få in honom i huset när vi kommit hem. Om vi ska åka buss dit igen så ska jag boka resa från och till dörren. Förstod att det var samma pris 125 kr/ per resa. Alltså kostade det 500 kr. Men ingen upplyste om det när jag bokade plats i bussen.

När jag parkerat Bertil i sängen så gick jag in till grannen och tackade för hjälpen med Anni och Missan. Allt hade fungerat bra och det var ju skönt att höra.

Vi åt lite innan det var dags för Bertil att lägga sig på riktigt. Det har varit en jobbig dag för honom i dag. Inte utan att även jag är lite trött. Men är så glad att vi fick åka och träffa Alexandro. Det gav mycket. Nu får vi hoppas att det hjälper Bertil att komma i form även om det tar tid.

Nu så ska jag se på de sista delarna av Gåsmamman.

december 3, 2019 · Anitha · No Comments
Posted in: Hemma

Leave a Reply