Onsdagen den 2 December.

Nu har jag fått orken tillbaka. Det var ett par jobbiga dagar när saknade och sorgen tog överhanden. Man nu ser jag ljusare på tillvaron igen. Har till och med mascara på ögonfransarna utan att det rinner.

Vi var några hundägare som träffades i rastgården på eftermiddagen vid tvåtiden. Det hade skvätt lite tidigare men höll upp när jag var iväg.

Hundarna lekte och sprang omkring en stund medan vi tvåbeningar stod och pratade med varandra. Jag började frysa om fötterna när det var dags att bryta upp.

Corollan stod på Lidlparkeringen och Anni fick vänta i den medan jag gick in och handlade lite. Var intresserad av en jultröja som de annonserat om. Men den var ingenting att ha.

Fortsatte till Rusta. Då hade det blivit mörkt och det var fint i många trädgårdar med deras belysning. Väl på Rusta så hittad jag inget jag ville ha. Deras jutröjor var inte heller i min smak. Vill inte ha blink utan bara julmotiv. En ren kanske. Nu så blev det billigt och det var ju bra.

Missan mötte oss när vi kom hem. Hon var full i spring. Anni tyckte hon var jobbig. Kom lagom till McLouds Döttrar.

Anni var hungrig och jag också. I kväll gjorde jag varma mackor som jag drack öl till.

Jag hade tänkt att göra en sammanställning om Bertils sjukdomsförlopp, så jag läste min ”DAGBOK” som handlar om vad som hände. Det började redan med besök på vårdcentralen 2015 och slutade när han flyttade till korttidsboendet. Jag har glömt hur eländigt det var det sista året. Det blir svårt att sammanfatta det till en mindre berättelse. Tror att jag får skriva ut hela berättelsen. Jag har det i paddan och det kan ju försvinna om något händer med den. Det kanske finns i molnet men papper känns tryggt. Men fy vad jobbigt vi hade det både han och jag.

När jag läser på FB om vänner som är i Bolnuevo så blir jag lite avis på deras väder men tror jag skulle känna mig lika ensam och isolerad där. Sedan har jag inte fått tillbaka bouppteckningen heller. När jag får den så ska jag till banken och göra klart med huset bland annat. Sedan kan jag fortsätta leva mitt liv och gå vidare. Det ska nog gå.

december 2, 2020 · Anitha · No Comments
Posted in: Hemma

Leave a Reply