Måndagen den 14 Juni.

Gick upp halv sju i morse. Tittade på Mc Louds Döttrar. Sedan duschade jag och åt frukost. Plockade ut det som saknades i till husbilen. Tog en promenad med Chanel.

Lockade in Missan med att ropa fisk. Bar sedan ut henne, med ljudliga protester, till husbilen. Elen var bortkopplad och husbilen påställd sedan i morse. Kom iväg vid tiotiden.

Det var bara en kort bit att köra. Tog 40 minuter så var jag framme vid Kaffetorpets camping på Ocknö. Blev lotsad till rätt plats av Britt-Marie. Parkerade bredvid henne och Stig. När jag var klar med uppställningen och fått ut markisen som är en historia för sig, så bjöds jag på kaffe i skuggan av träden. Roligt att träffas och prata gamla minnen och annat.

Markisen gick att veva ut som vanligt men stödbenen var svåra att få loss från sina fästen. Stig och jag funderade och klurade. Till sist så kunde benen lossas med ett knäpp från ytterkanterna av markisen. Varför kan inte allt vara som det brukar vara.

Det första som hände när Nova och Chanel möttes var att de rök ihop. Så efter kaffet tog vi en lång promenad med dem och det var inga problem efter det. De kunde till och med nosa på samma tuva.

Jag blev bjuden på en riktig brakmiddag. Dubbelrökt lax, kokt färskpotatis, sallad och en jätte god sås. Till detta drack vi Cava. Å, så gott allt var.

Efter maten tog vi damer och jyckarna en promenad igen medan någon tog hand om disken. Solen hade försvunnit bakom tjocka skyar. Men det var fortfarande varmt. Vi satt och pratade tills klockan blev lite över åtta. Då hade det blivit lite kyligt och jag gick in och gjorde mina medresenärer sällskap.

Två på rad.
Kort från bildörren. Ganska tomt omkring oss.

Nu är det fotboll på både radio och TV. Lyssnar lite på radion medan jag sitter med paddan. Jag trivs ganska bra med Jollen, min husbil men i dag när jag körde hit så skulle jag velat haft Slagskeppet kvar. Där kunde jag ställa in vilken temperatur jag ville ha i förarhytten nu fick jag nöja mig med att höja fläkten och öppna fönstret lite. Men Jollen är ju betydligt smidigare att manövrera.

Till Monika med en bamsekram. Ibland är livet extra svårt.

juni 14, 2021 · Anitha · No Comments
Posted in: Hemma

Leave a Reply