Söndagen den 17 oktober.

Det kom ett stilla sommarregn tidigt i morse. Vet inte hur tidigt för jag tittade inte på klockan. Det avtog men började igen lite senare. Då var det ljust utanför takluckan. Har haft takluckan öppen sedan jag kom hit. Funderade på att gå upp med skulle jag ta på regnkläder eller inte.

Klockan var lite i nio när vi gick iväg på morgonrundan. Gick utan regnkläder. Tänkte liksom så att blir jag blöt så blir jag. Men det kom inget mer regn.

I dag så satt jag inne i tältet och åt frukosten. Stolarna ute var nog fuktiga. Kollade på paddan en stund. Missan blev kelsjuk och ville ligga i knät.

Här njuter hon.
Naturligtvis så blir Chanel lite avundsjuk. Så hon väntar på sin tur.

Men sedan gick jag iväg och tog duschen jag skulle tagit i går. Himla skönt. Ingen sol i sikte men vad gör väl det. Det är varmt och gott ändå. Monika kom förbi på hemväg från Pedro. Hon satte sig och pratade en stund. Alltid lika trevligt.

Egentligen skulle jag pyssla lite med att täta inne i tältet mot husbilen men det kände jag inte för. Det kommer fler dagar att arbeta på.

Blank och fin baksida på husbilen. Det gjorde jag igår.
Min fina kristallkrona över bordet. Missan i stolen.
Köksskåpet på plats.

Sedan gick jag till Orvokki och Kjelle. Orvokki fyller år och det var öppet hus. Vi blev bjudna på lite gott tilltugg och Cava i massor.

Födelsedagsbarnet fick färg på tårna.
Mycket gott på bordet.

Tiden gick fort och jag det blev dags för mig att gå hem till mina djur och sällskapade dem. Chanel behövde en kisserunda. Det var bestämt att vi skulle gå till Kinarestaurangen på andra sidan gatan från campingen till kvällen.

Jag tog hand om mina sambos ett tag. Men klockan gick fort. En ny kisserunda med Chanel innan hon fick vara i husbilen. Nu satte jag inte på AC vilket jag gör på dagarna när jag badar.

Vi var 10 stycken som träffades på restaurangen för en gemensam måltid. Kinesiskan som serverar alla gästerna ör fantastisk. God mat som vanligt. Jag delade en flaska vin med min bordsgranne. Nöjda och belåtna så skiljdes vi åt.

God mat.

Missan är så rolig när Chanel och jag går på sista kisserundan till bilparkeringen nere vid staketet. Fastän jag inte ser henne när vi går iväg så dyker hon upp och springer med oss, fram och tillbaka. Sedan dröjer det länge innan hon kommer in i husbilen. I går kväll så kom hon plötsligt in och åt sin mat som står vid spisen. Får väl se om jag måste locka in henne i kväll eller om hon dyker ipp självmant.

oktober 17, 2021 · Anitha · No Comments
Posted in: Spanien 2021 - 2022

Leave a Reply