Torsdagen den 29 April.

Uppdaterat.

Sov dåligt på natten. Chanel flyttade sig från att ligga nära och att lägga sig en bit ifrån. Det berodde nog på att det blev för varmt under täcket och sedan för kallt utan.


Men jag gick upp halv sju och gjorde mig i ordning. Sedan tog vi en promenad innan vi gick in till min bror, Lennart och åt frukost. Han hade gjort matsäck åt oss också. Plockade ut den spanska gasolflaskan och körde iväg. Det var lite trafik hela vägen. Kom fram lite för tidigt men jag gillar att vara ute i god tid.

Vi tog en kaffe innan vi gick in till utlämningen. Där satt Viktor bakom disken. Vi hade pratats vid dagen innan, då han ringde halv fyra och ville stämma av att jag kom nästa dag. En mycket trevlig kille. Vi började med att byta nycklar.

Min bror och jag gick ut till den nya husbilen och efter en stund kom Viktor och visade runt. Mycket är ju samma som den förra bilen men lite var nytt. Pannan var annorlunda och panelen över dörren var helt olik. Men jag tror jag snappade allt.

Under tiden hade hade de tittat på den ”gamla” husbilen. Sedan var det bara lite papperarbete som Anneli klarade galant. Jonas påpekade att de ställer av den gamla bilen i mitt namn så att jag får tillbaka skatten. Det var ju bra tyckte jag. Men inne hos Anneli kom vi ju på att jag inte betalat någon skatt, då bilen varit skattebefriad? Något som varit bra men som jag inte riktigt begriper anledningen till? Nu så blir det till att betala skatt och den är häftig i tre år.

Innan vi startade hemresan så drack vi mer kaffe och åt matsäcken. Det är en riktig automat i den nya bilen och den skötte sig bra. Vilket jag inte betvivlat. Känslan att sitta och köra i en sillabil, som en bekant sa, är att det är trångt men inga problem.

Det blev till att tanka i Laxå och det gick i 70 liter. Skapligt stor tank! Resten av resan flöt på bra.

När vi kom hem till Lennart i Motala så var vi hungriga och Lennart åkte och hämtade en pizza som vi delade på. Ingen öl till utan det blev vatten. Sedan fortsatte jag hem.

Damen som guidat mig till Motala pratade tyska. Det var i och för sig inga problem då jag förstod allt hon sa men stannade till på en parkeringsficka och försökte hitta var jag skulle byta språk. Språket på navigatorn var på svenska men inte denna damen. Ställde in Västervik då jag ville köra den vägen hem och inte över Vimmerby men damen hittade jag inte.

Stannade sedan en gång till, för att inte damen skulle tjata om att jag skulle köra in till Västervik, och ställde in hemadressen. Det var precis en lika dan navigator och radio som i den gamla bilen och det underlättade mycket. Hittade inte damen då heller. Försökte hitta Radio Kalmar medan jag stod still och det lyckades. Radio Östegötland hade börjat spraka och det är inget roligt att höra på. Det var Vi i femman och jag tävlade med barna.

Klockan hann bli halv åtta innan jag kom hem och jag körde in på uppfarten. Det stod flera bilar på parkering tvärs över gatan och det såg trångt ut. Sedan kopplade jag in elen men tog bara med väskan in.

Missan, som varit ensam satt i hallen och blängde på oss sedan sprang hon ut men strax plingade det på köksfönstret och hon ville in igen. Hon hade gott om mat kvar så det hade inte gått någon nöd på henne.

Jag kände mig ganska trött, hade ju kört drygt 60 mil. Gjorde inget mer än ringde till brodern och berättade att vi glömt sätta in den spanska flaskan i bilen. Men jag ska väl åka dit igen så det är inte hela världen.

Gårdagens text nedan.

Nu har jag kommit hem med Jollen, den nya husbilen. Allt har gått bra idag och jag är nöjd men det är lite vemodigt.

Jag är trött och det blir mer utförligt i morgon. Nu så tar jag och min bror var sin whisky men ca 21 mil ifrån varandra. Snacka om coronaavstånd.

Utsikt från min brors kökfönster.
Vi delade en pizza vid köksfönstret innan jag fortsatte hem.
En välförtjänt whisky.

april 29, 2021 · Anitha · No Comments
Posted in: Hemma

Leave a Reply